Vissa dofter inpräntar sig i hjärna och tar dig tillbaka till en förlorad tid. Man blir glad och lite sorgsen på samma gång. Jag saknar att inte ha min mamma nära och saknaden blir större vissa dagar. När jag var barn brukade hon ofta göra langos, såna mjuka varma och fluffiga friterade vetebröd fyllda med fårost och dill eller med potatismos. Ibland åt vi dem bara med lite crème fraiche och pressat vitlök på. Himmelriket. I helgen blev jag så sugen på langos, kanske inte så mycket för att äta utan som för att göra och känna den välbekanta doften i mitt eget kök.

Det passade perfekt med tanke på att mina barn gillar langos och min man…ja han ä l s k a r dem.